En inte allt för teknisk beskrivning av
Mobiltelefoni
.
1. Näten
2. Tekniken
3. Operatörerna
4. Tjänster
5. SIM-kort
6. RF-energi
7. Tillbehör
8. Batterierna
9. Framtidens mobiltelefoni
10. Ordlista

1. Näten

I grunden finns det två typ av nät, digitala respektive analoga nät. Digitalt innebär "omvandla till siffror" och i ett digitalt system arbetar man då med exakta värden. I digitala nät sänds all information alltså som nollor och ettor, som sedan omvandlas till normalt ljud. Analogt skulle då kunna sägas betyda kontinuerligt varierande värden. I analoga nät sänds informationen på samma sätt som vi varit vana med i det vanliga telefonnätet, dvs ingen omvandling sker. De digitala näten har stora fördelar gentemot de analoga. De digitala signalerna kan bearbetas på olika sätt av datorer. Det gör t ex att de digitala sändningarna kan krypteras så att de blir mycket svåra att avlyssna om de fångas upp av otillbörliga. Det finns dock tekniska möjligheter för exempelvis polisen att dekryptera sändningarna och avlyssna. I Sverige har detta hittills inte förekommit då polisen och operatörerna är oense om vem som skall bekosta merarbetet vid denna typ av avlyssning och dekryptering. De digitala näten kan också erbjuda många andra typer av tjänster, som t ex textöverföring till och från telefonerna, till och från datorer. Faxfunktion är även det något som är möjlig i de digitala näten. Det går t ex att skicka ett faxmeddelande från en digital telefon till en fax eller en dator eller t o m till en annan mobiltelefon som kan skicka det vidare till lämplig faxutrustning. På senare tid har även de analoga näten försetts med faxfunktion, dock är de digitala näten bättre lämpade för för utveckling av fax och dataöverföring.

De analoga näten i Sverige (och i övriga Norden) kallas NMT som skall uttydas Nordisk MobilTelefon. NMT var det första mobiltelefonsystemet i världen där man kunde ringa helt automatiskt mellan olika länder. Man kan också röra sig helt fritt mellan de olika länderna med samma funktionalitet som i det egna landet. Det var ett samarbetsprojekt mellan de Sveriges, Danmarks och Norges statliga televerk. Numera har också Finland, Island, Holland och Schweiz NMT-system. Estland, Lettland, Litauen och Polen har också NMT-system, men svenska abonnenter kan inte utnyttja systemen helt automatiskt. NMT-teknik finns även i nät i Spanien, Österrike, Tjeckien, Ungern, fd Jugoslavien, Frankrike, Belgien, Luxemburg, Turkiet, Cypern, Oman, Malaysia, Tunisien, Saudi-Arabien, Indonesien, Kuwait och Thailand. Det första NMT-nätet togs i bruk senhösten 1981. Det var NMT450. Det blev en mycket stor succé. Expansionen blev så snabb att försäljningen sprängde alla kalkyler. 1986 fanns ungefär 240 000 abonnenter i Norden, kapacitetsplanerna var spräckta. Man blev alltså tvungna att komplettera med ett ytterligare analogt nät. Det blev då NMT900-nätet, som togs i bruk i slutet av 1986.

De digtala näten i Sverige kallas GSM som ursprungligen betydde "Groupe Special Mobile", vilket ungefär betyder "arbetsgruppen för mobiltelefoni", men som idag vanligtvis uttyds "Global System for Mobile communication". GSM började specificeras 1982. Arbetsgruppen bestod i huvudsak av representanter för de statliga televerk i Europa som kommit längst med utbyggnaden av mobiltelefonnät eller som var mest förutseende och hade visioner om framtida kommunikation. Sverige var representerat genom Televerket Radio (idag Telia Mobitel). På ett tidigt stadium blev det bestämt att systemet skulle bli digitalt. Systemet kom att bygga på de redan existerade ISDN-specifikationerna (en standard för digital dataöverföring). 1987 började planerna att förverkligas. 1992 öppnades näten för kunder. Ett av de viktigaste målen var att de digitala GSM-telefonerna skulle gå att använda i andra länder med GSM. Ett annat mål var att utnyttja radiofrekvenserna så effektivt som möjligt. Man ville också skydda sig mot s k pirattelefoner, där man kan ringa på någon annans abonnemang och räkning. Därför införde man kryptering av identiteter i nätet. Kryptering kom också att utökas till själva samtalet. Samtalskvaliteten skulle också vara minst lika god som analoga system. USA och Japan har valt att gå egna, från varandra skilda, vägar för att utveckla sina systen för digitala telefoner.

En ny grupp av digitala nät har sett dagens ljus i Sverige (och många andra länder också). Det är det som ibland kallas DCS1800 (Digital Cellular System 1800). Det är en del av GSM-specifikationen. Skillnaden är rent teknisk. Radiosändarna och mottagarna i "det vanliga" GSM sänder på en frekvens av 900MHz, medan DCS1800 sänder på 1800MHz. DCS1800 kallas numera oftast för GSM1800. GSM1800s fördel är att det kan hantera fler samtal på sitt frekvensutrymme. I många städer och andra tätorter börjar det bli trångt i etern. Det visar sig genom att man har svårt att ringa. Det finns helt enkelt inte kapacitet för fler samtal just för tillfället, alla "ledningar" är upptagna. Detta kan i viss mån GSM1800 råda bot på. Det var fyra operatörer som fick licens för att driva GSM1800-nät. Telia Mobitel, Europolitan och Comviq kan kombinera det nya GSM1800 med sina egna befintliga GSM900-nät, medan den senaste licenstagaren Tele8 måste bygga upp ett helt nytt nät som täcker större delen av Sveriges befolkning, dock inte orter under 50.000 inv, för att få behålla sin licens. De övriga tre har redan uppnått de täckningskrav som Post- och Telestyrelsen ställer på operatörerna. Tele8 sålde sin licens i december 1997 till Telenordia. Sedan sommaren 1999 finns ytterligare en GSM-operatör Tele1Mobil, som helt kör i Telias nät. Ett antal nya virtuella GSM-operatörer, av samma typ som Tele1mobil, har kommit till och fler lär komma.

I Sverige finns för tillfället fem olika mobiltelefonnät.

De analoga näten är

De digitala GSM900-näten är Det kommande digitala GSM1800-nätet är Dessutom startas de s k 3G-näten.

En helt avgörande faktor vid val av operatör och nät är täckningen, dvs hur väl nätet täcker geografiskt. Man måste då naturligtvis analysera sitt behov av att vara rörlig.

NMT450 har den absolut största täckningen i Sverige (och Norden). NMT450 täcker i stort sett hela Sverige utan en bit av norra fjällkedjan. NMT450 har dessutom en relativ bra funktion i kustnära båttrafik. NMT450-nätet är uppbyggt för 15W fast monterade telefoner, dvs med yttre antenn.

Telia Mobitels GSM-nät har den bästa täckningen av de tre GSM-näten. Detta märks framför allt i norra Sverige. Men täckningen är inte lika god som i NMT450-nätet, ännu. I större samhällen kommer Telia Mobitel att komplettera sitt GSM900-nät med ett GSM1800-nät. I november 1997 startades de första sändningarna i Stockholm.

Tele1Mobils GSM-nät körs helt i Telias hårdvara, men har operatörsstatus. Tele1Mobil har dock egna SIM-kort och egen fakturering.

Sense GSM-nät körs helt i Telias hårdvara, men har operatörsstatus. Sense har dock egna SIM-kort och egen fakturering.

Europolitans GSM-nät har ganska likartad täckning med Telia Mobiltel i södra halvan av Sverige, men i norr ligger man efter i utbyggnaden. Europolitan kommer också att komplettera sitt redan befintliga GSM900-nät med ett GSM1800-nät.

Comviqs GSM-nät är det som är minst utbyggt till ytan. Comviq fick i februari 1996 avslag på sin ansökan hos Post- och Telestyrelsen om dispens från att bygga ut nätet i Norrland. Comviq bygger främst ut i tätbefolkade områden. Detta ger naturligtvis bättre avkastning på investeringarna men uppfattas av många kunder i Norrland som ett svek. Comviq kommer också att komplettera med ett GSM1800-nät.

Dial 'n Smile GSM-nät körs helt i Comviqs hårdvara, men har operatörsstatus. Dial 'n Smile har dock egna SIM-kort och egen fakturering.

Telenordias GSM1800-nät är ännu inte påbörjat, men de skall enligt avtalet med staten bygga ut nätet för att täcka större delen av Sveriges befolkning. Det kommer alltså krävas mycket stora investeringar. Det finns dock inget krav på att orter under 50.000 inv behöver täckas av nätet.

UMTS eller 3G är den senaste generationen digitala mobiltelefonnät. I skrivandes stund är endast en operatör igång med sitt nät, 3..

Under kommande år kan vi alltså vänta oss många olika mobiltelefonnät i Sverige. Några av dem kan komma att integreras rent tekniskt i samma telefon. Kombinerade GSM900-1800 telefoner finns ju redan att tillgå på marknaden. Motorola 8900 var först ut i november 1997 på den svenska marknaden.

Den överlägsna täckning som NMT450 har kommer att göra att det nätet finns kvar på marknaden under lång tid. Telia har aviserat att deras GSM-nät kommer att byggas ut i den utsträckningen så att de får en täckning som NMT450 har redan idag och t o m bättre. I glesbygd kommer NMT450 att vara det enda alternativet under den närmaste framtiden.

Åter till menyn

2. Tekniken

All mobiltelefoni bygger på principen att radiovågor överför samtalen. Detta innebär då att alla mobiltelefoner måste vara radiosändare och radiomottagare. Nätet måste då bestå av ett antal antenner utplacerade efter ett visst system, runt om i landet. Den egna mobiltelefonen måste hålla kontakt med en av alla dessa antenner. Varje system har sina egna antenner. De flesta antenner sitter monterade på master. Radiovågorna försvagas desto längre från sändaren man befinner sig. Detta märks speciellt i det högre frekvensområdet, där mobiltelefoner sänder. Ett mobiltelefonnät måste då byggas upp av ett antal samverkande antenner. Mobiltelefonen måste hålla kontakt med en s k basstation. De har en begränsad räckvidd, upp till 30 km. Flera basstationer måste kopplas ihop för att man ska få täckning över ett större landområde. Man säger att området är uppdelat i olika celler. En basstation sänder till en cell, ibland fler. (På engelska heter mobiltelefon "cellular telephone".) Basstationerna har kontakt med en mobiltelefonväxel. Den är i sin tur kopplad ut till det vanliga telefonnätet. Det är inte bara avståndet till antennen som påverkar samtalens kvalitet utan även omgivningens utformning. Allt som ligger i vägen för radiovågorna begränsar ju räckvidden. Radiosignalerna studsar mot väggar, träd, berg och andra föremål. De kan också bli radioskugga bakom något hinder.

De frekvenser som tilldelats de olika systemen bestämmer hur många samtal som kan upprätthållas samtidigt. Ju fler frekvenser desto fler uppkopplade samtal. Med många små celler får man möjlighet att hålla fler samtal igång, om man jämför med en stor cell på samma yta. När man rör sig från en cell till en annan, t ex med bil, ska samtalet upprätthållas trots att man tvingas byta basstation. Detta sköter system naturligtvis om själv. Att automatisk lämna över ett samtal till nästa cell kallas "handover". Detta måste ske innan signalen blir så svag att man tappar samtalet. Handover kan också ske om man är uppkopplad mot en basstation som är full. Mobiltelefonväxeln kan då beordra en överflyttning till en mindre belastad närliggande basstation, som kanske har sämre signal men tillräcklig för att upprätthålla samtalet. På så sätt görs en kanal fri på den fullbelagda basstationen. Handover kan också ske för att ge bästa samtalskvalitet. Basstationen mäter signalkvaliteten och växlar med dessa mätningar som grund. I vissa system mäter även telefonen signalstyrkan från basstationen och sänder mätresultaten tillbaka. I GSM-nät sker detta alltid.

Kvaliteten på samtalet övervakas kontinuerligt av systemet. Detta är ju helt nödvändigt, för om signalen blir för svag eller förvanskad kan ju inte samtalet upprätthållas. Ett vanligt sätt är då att sända en kontinuerlig ton som naturligtvis måste filtreras bort från samtalet. Tonen skickas tillbaka av telefonen till basstationen som jämför med den ursprungliga signalen. Ett mått att mäta samtalskvaliteten är signalstyrkan. Den mäts i dB (decibel). Man mäter också signal-brus-förhållandet. Det anger skillnaden mellan brus och nyttosignal. En annan faktor i samtalskvaliteten är interferrens. Det är när två lika eller närliggande signaler påverkar varandra. Det kan t ex uppstå om två närliggande celler sänder med samma frekvens och överlappar varandras områden. Det kan också vara reflexer av en orginalsignal. Det kan då bli svårt eller omöjligt för utrustningen att skilja de olika signalerna åt. Om en telefon sänder med full effekt i ett tätbebyggt område kan den nå kringliggande celler och ge upphov till störningar. Det är vanligt att man löser det genom att låta basstationerna styra hur stor effekt telefonen får sända med. Så är det alltid i GSM-nät.

Ett samtal förs ju normalt i båda riktningarna, därför måste två frekvenser användas. Detta kallas full duplex (man kan både lyssna och tala samtidigt). Telefonen sänder på en frekvens och tar emot på en annan. Den sänder alltid på den lägre frekvensen och tar emot på den högre. Det finns också s k kontrollkanaler dvs frekvenser som används för att styra mobiltelefonerna och andra kanaler för att överföra samtal, s k talkanaler. Om det uppkommer störningar så kan det vara så att det endast hörs i ena eller den andra riktningen eller i båda riktningarna.

Cellplanering

I tätbefolkade områden råder alltid brist på frekvenser, speciellt i storstäder där många använder mobiltelefoner inom ett relativ begränsat område. Där är det extra viktigt för operatörerna att utnyttja frekvenserna så effektivt som möjligt. Det gör cellplaneringen mycket viktig. I centrum av städer måste cellerna göras mycket små för att man ska kunna använda samma frekvenser lite längre bort i en icke angränsande cell. Ute på landsbygden kan man låta celler täcka ett så stort område som möjligt, ofta 30-50 km åt varje håll. I städernas centrum kanske en cell täcker bara någon kilometer. Man talar också om mikroceller som täcker endast en gata eller kanske några hundra meter. Man använder även begreppet pikoceller. De kan ha en täckning på kanske några meter t ex en gång i ett inomhuscentrum. Teoretiskt sätt är cellplaneringen mycket enkel. Det är ju bara att sprida ut antenner på jämna avstånd från varandra. Men i verkligheten måste man ta hänsyn till en stor mängd faktorer. Omgivningens utformning, radioskugga samt förväntat antal mobiltelefoner inom området är några av de viktigaste faktorerna. I teorin så tänker man sig att cellerna utformas som likformiga sexhörningar som alla omges av sex grannceller, ungefär som en bikaka. När detta sedan ska utföras i verkligheten, så blir inte cellerna så regelbundna. När alla frekvenser i en cell är utnyttjade kan man inte ringa till eller från en telefon. Man får då s k spärr. Det gäller att planera nätet så att de olika cellerna inte stör varandra, att man får en jämn täckning samt att man får en god framkomlighet.

En metod att få god täckning och funktionalitet är s k hierarkisk cellstruktur. Där arbetar man med tre olika typer av celler, makrocell, mikrocell samt pikocell. Makroceller har ett stort område t ex en stadsdel. Mikroceller har då ett mer begränsat område t ex en gata. Pikoceller har det minsta området t ex en liten del av ett inomhuscentrum. Idén med detta är att man tänker sig att det tre olika celltyperna finns i tre skilda lager. Makrocellen ligger överst och fångar upp en mobiltelefon som rör sig snabbt genom stadsdelen, t ex en bilmonterad telefon. Detta i stället för att göra ett hundratal handover mellan en stor mängd mikro- och pikoceller. Mikrocellens uppgift är att främst hantera de samtal som kommer från en gående eller stillastående abonnent utomhus. Pikoceller är små mycket lokala celler, ofta inomhus. Man har diskuterat om att använda en annan standard på dessa pikoceller, t ex DECT (Digital European Cordless Telecommunications) som är en standard för trådlösa telefoner.

Basstationernas funktion är att ta emot samtalet. Mobiltelefonväxeln kontrollerar samtalet och kopplar det vidare. Det finns många växlar i ett nät. Alla mobiltelefoner är registrerade i en av alla dessa växlar. Det gäller för systemet att hitta rätt bland alla basstationer och växlar. Den växel där en telefon är registrerad kallas för telefonens hemmaväxel. Hit kopplas samtalet först. I hemmaväxeln (som är ett datorsystem) lagras många olika uppgifter; nummer, säkerhetskoder och om mobiltelefonen är i kontakt med nätet så lagras även information om vilken växel telefonen har kontakt med. När man ringer ett samtal genom någon annan växel än hemväxeln så lagras även denna information i hemväxeln och samtalen kan då kopplas vidare till den besökta växeln. Denna i sin tur lagrar information om vilka basstationer telefonen senast hade kontakt med. På så sätt kan den växeln söka telefonen på dessa basstationer vid samtal

När man ringer på mobiltelefonen så skickas en förfrågan om uppkoppling. Detta sker på kontrollkanalen. Växeln kontrollerar då om telefonen är identifierbar, behörig i systemet och om den är registrerad. Det finns också möjligheter att kontrollera om telefonen är anmäld stulen, men detta görs inte i de svenska mobiltelefonnäten. Efter detta väljer växeln samtalskanal och meddelar telefonen detta. Därefter kan samtalet börja.

Det första cellsystemet togs i bruk 1979. Det var Bell Labs i USA och det var det analoga systemet AMPS (Advanced Mobile Phone Service). De flesta analoga mobiltelefonsystem i världen bygger på AMPS eller NMT. De använder sig av analog överföring med frekvensmodulation. Frekvenserna som används ligger runt 450 MHz, 800MHz eller 900 MHz. Även det digitala GSM-systemet använder sig av frekvenser runt 900 MHz. Detta har lett till en kamp om frekvenserna främst mellan Comviq och Europolitan på ena sidan och Telia Mobiltel på den andra. Det har inneburit att Telia Mobiltel har fått lämna ifrån sig frekvenser från sitt NMT900-system till GSM-systemen. Den statliga verket Post- och Telestyrelsen är de som har hand fördelningen av frekvenser.

Tekniken bakom NMT

NMT450 använder sig av celler som är ca 50 km medan NMT900s celler är ca 20 km. NMT450 har begränsad användning i städer då man endast använder 180 kanaler. NMT använder samtalskanalen dels till samtal och dels till signalering. Vid handover kan man då höra ett speciellt klickljud eftersom systemet då ger en order om kanalbyte i samtalskanalen. Man tappar då enstaka ljud i samtalet oftast bara en enstaka stavelse.

NMT-telefonerna finns i olika effektklasser.

NMT450 är ju uppbyggt för fast monterade telefoner med 15 W effekt. Tidigare fanns inga ficktelefoner i NMT-systemet, men nu finns det 2 W-telefoner. De är oftast större än ficktelefoner för GSM.

Tekniken bakom GSM

GSM är ju ett digitalt system. Det innebär att analogt ljud måste digitaliseras (omvandlas till siffervärden) och sändas i form av nollor och ettor. Omvandlingen sker genom s k sampling (ta prov). Det innebär att man med jämna mellanrum tar ett värde ur den analoga signalen. Ju oftare man tar ett värde desto bättre överensstämmelse med det analoga ljudet. Den s k samplingsfrekvensen är avgörande för ljudkvaliteten. Inom digital telefoni vill man ofta hålla ner datamängden. Man tvingas då kompromissa med ljudkvaliteten. Man använder en samplingsfrekvens som ger tillräcklig bra ljudkvalitet för att återge tal. Försöker man däremot lyssna på musik, hör man att kvaliteten blir lidande av en låg samplingsfrekvens. ISDN (dvs fast ansluten digital telefoni) använder en samplingsfrekvens på 8000 Hz. Det betyder att 8000 gånger per sekund tas ett värde från den analoga signalen och görs om till ett digitalt värde på 8 bits (nollor och ettor). Detta ger en dataström på 64 kbit/s (kilobit per sekund). I GSM- systemet används samma princip, men här med komprimering av dataströmmen till 13 kbit/s. En mer effektiv datakomprimering har utvecklats. Detta skulle ge en dataström på 7 kbit/s. Digital information är inte bättre än analog, men den är betydligt lättare att behandla med en dator. Det blev tidigt klart att GSM skulle vara digitalt för att bättre kunna utnyttja frekvenserna bl a genom komprimering. Det är också lättare att filtrera bort störningar. Det betyder att digital telefoni har en genomsnittligt högre ljudkvalitet än analog. Men när mottagningen är helt perfekt ger ett analogt system bättre ljudkvalitet. GSM sänder på samma frekvenser som NMT900 dvs på frekvenser runt 900 MHz.

Tekniken bakom GSM1800

Allt som sagts om GSM900 gäller även för GSM1800 utom vad gäller frekvenserna. GSM1800 sänder på frekvenser runt 1800 MHz. GSM1800 är ett tillägg till GSM-specifikationerna. GSM1800 ger mindre celler, fler basstationer, lägre effekt hos sändare och telefoner samt högre samtalskapacitet. I Europa finns ett antal fullt fungerande GSM1800 system. De största och äldsta är E-Netz i Tyskland samt One2one och Orange i Storbritannien. I Sverige har fyra operatörer ansökt och fått licens att driva GSM1800-nät. Telefoner som automatiskt växlar mellan olika GSM-frekvenser finns på marknaden.

GSM1900 i Nord- och Sydamerika

I USA och Kanada samt i ett antal latinamerikanska länder har det startas ett antal GSM-nät. Dessa använder sig mest av frekvensen 1900 MHz. Vad som sagts om GSM900 och GSM1800 gäller naturligtvis även för GSM1900. De europeiska operatörerna har ofta samarbetsavtal med de nordamerikanska GSM1900-näten, vilket innebär att man faktiskt kan bli nådd på sitt eget telefonnummer även där. Telefoner som automatiskt växlar mellan 900, 1800 och 1900 finns på marknaden.

Hur går GSM-samtalet till?

Telefonen måste först ta kontakt med ett nät. Mobiltelefonen lyssnar och letar på olika frekvenser efter basstationer. I värsta fall kan telefonen tvingas lyssna av alla 124 frekvenser (374 på GSM1800) innan den hittat allt. Telefonen har då en lista på alla tillgängliga basstationer. Den försöker då ansluta sig till den starkaste sändaren. Är det då ett tillåtet nät för abonnemanget anslut telefonen och man har kontakt med nätet. Är det fel nät läggs basstationen upp på en intern lista i telefonen över förbjudna nät. Detta för att inte telefonen ska försöka ansluta sig till det nätet igen vid t ex handover.

När telefonen registrerats i nätet är telefonen helt tyst men i kontakt med nätet. Den arbetar alltså trots att användaren inte märker något speciellt. Den lyssnar hela tiden till basstationen om det kommer ett samtal. Den håller reda på signalstyrkan så att handover kan ske om det är nödvändigt. För att samtal ska kunna upprättas behövs en kanal till basstationen. När man vill ringa sänds en kanalförfrågan utan identitet på en gemensam kanal. Kommer det in ett samtal till telefonen sänds en söksignal på sökningskanalen.

När sedan samtalet väl är uppkopplat omvandlas ljudet digitalt. Sedan delas dataströmmen upp i grupper om 20 ms (millisekunder) eller 260 bits. Detta delas i sin tur i två olika stora delar. Till dessa läggs ett antal kontrollbits. Detta paket delas upp i 8 block om vardera 57 bits, sammanlagt 456 bits. Dessa 8 block sänds i 8 så kallade tidsluckor (time slots). GSM- sändningen är alltså inte kontinuerlig utan den görs i "skurar" (bursts). En "skur" varar i 15/26 ms dvs ungefär 0,577 ms. De 8 tidsluckorna blir alltså 120/26 ms eller ungefär 4,615 ms. Detta utgör basenheten för definitionen av en logisk kanal.

Telefonen som är uppkopplad sänder alltså bara 1/8 av tiden. Basstationen å sin sida, måste arbeta på motsvarande sätt. Sändare och mottagare måste hålla samma takt. De är synkroniserade med varandra. Denna typ av överföring kallas därför för synkron överföring. Tidsluckorna måste naturligtvis vara exakt definierade.

Eftersom det kan ske en liten tidsfördröjning när telefonen är långt från basstationen, måste basstationen kunna kompensera för detta. Det är ju helt nödvändigt att basstation och telefon är synkroniserade. Tidsfördröjningen och kompensationen styrs helt från basstationens mätningar av telefonens svar. Dessa förhållanden begränsar cellernas storlek till maximalt 35 km. Av allt detta framgår att GSM-telefoni är synnerligen komplicerad. Basstationerna och även telefonerna måste innehålla kraftfulla processorer. Alla signaler som sänds mellan basstation och telefon måste ju behandlas. Denna behandling gör att det blir en liten fördröjning i samtalet. Det kan man själv få uppleva om man pratar i en GSM-telefon med en fast telefon i samma rum.

Det finns ytterligare några tekniska aspekter värda att nämnas:

Multipath equalization (ungefär flervägskompensation) innebär att man försöker kompensera det förhållande att det kommer fram även reflekterade signaler till mottagarantennen. Vid frekvenser runt 900 MHz reflekteras radiovågorna lätt mot nästan allt, t ex hus, bilar, kullar, flygplan och mycket annat. Dessa reflekterade signaler kommer då fram till antennen i olika faser. Man får då ett inteferrensfenomen, där vågor i olika fas mer eller mindre tar ut varandra. Multipath equalization innebär att man försöker frilägga den korrekta signalen från oönskade reflexer. Det fungerar så att man kontrollerar hur en känd signal påverkas av reflexerna och utifrån det skapar en inverterad signal till reflexerna. Tanken är att den skapade inverterade signalen ska släcka ut de störande reflekterade signalerna och på så sätt återupprätta orginalsignalen. Denna kända signal är en 26-bits träningssekvens sänds i mitten av varje tidsluckeskur. Den faktiska implementeringen av denna kompensation är inte definierad i GSM-standarden.

Frequency hopping (frekvenshoppande). Under ett och samma samtal kan basstationen beordra telefonen att byta frekvens för att utnyttja kanalerna så effektivt som möjligt. Telia ändrade sitt frekvenshoppande under 1995 vilket ledde till att ett litet fåtal telefonmodeller inte fungerade helt tillfredsställande. Till dessa kom en uppdaterad programvara som telefonägarna själva fick se till att de fick in i sina telefoner genom att lämna dem till en verkstad för uppgradering.

DTX, discontinuous transmission (ungefär avbruten sändning) innebär att basstationen beordrar telefonen att stänga av sändningen under de korta stunder då inget sägs under samtalet. Metoden bygger på det faktum att en person talar ungefär 40% av tiden under en konversation. Den viktigaste komponenten i DTX är röstavkänningen (Voice Activity Detection). Den måste kunna skilja på rösten och bakgrundsljuden. Det kan tyckas vara en enkel uppgift, men om tal misstas för oljud så hör mottagaren i andra änden att ljudet "klipper", som man kallar det för, dvs det tas bort en del stavelser i talet. Men å andra sidan, om oljud tas för tal så minskar ju effekten av DTX och energibesparingen minskar. En annan faktor att beakta är att det kan bli helt tyst i mottagaränden. För att försäkra mottagaren om att linjen inte plötsligt blivit död, läggs ett "trivselljud" på, dvs man försöker på mottagarsidan att återskapa det normala bakgrundsljudet.

Handover (am eng Handsoff) (ungefär överlämnande) är när ett pågående samtal på något sätt överlämnas från t ex en cell till en annan i ett mobiltelefonnät. Det finns fyra typer av handover, nämligen mellan:

De första två typerna, som kallas för intern handover, involverar endast en BSC. För att spara frekvensutrymme, så sköter en BSC handover utan inblandning av MSC, utom för att meddela att handover är utförd. Handover kan initieras av antingen telefonen eller MSC. När telefonen är i vänteläge (stand by), så söker den av kontrollkanalen (Broadcast Control Channel) efter ända upp till 16 närliggande celler och skapar en lista över tänkbara kandidater för handover. Listan baseras på signalstyrkan. Denna information vidarebefordras till BSC och MSC för att där användas för handover-beräkningar. Algoritmen för handover är inte specificerad i GSM- standarden. Det används i princip två huvudtyper av algoritmer, både intimt sammankopplade med kontrollen av enegiåtgång. Den ena principen är att energiåtgången styr handover. Den andra är tvärt om.

De tekniska fördelarna med GSM framför NMT900 är:

Åter till menyn

3. Operatörerna.

I Sverige finns för närvarande tre olika mobiltelefonoperatörer. De tre operatörerna är Telia Mobitel, Comviq och Europolitan. Ytterligare en operatör fick i mars 1996 licens av Post- och Telestyrelsen att bedriva mobiltelefoni, nämligen Tele8. Denna licens gällde ett GSM1800-nät och såldes i december 1997 till Telenordia, som inte har utnyttjat licensen. De tre övriga aktörerna på den svenska marknaden har sedan januari 1996 också licenser till även denna nättyp.

Telia Mobitel

Telia Mobitel är den äldsta och ojämförligt största operatören i Sverige, med sina ca 3,5 miljoner abonnenter. Telia driver tre från varandra skilda nät, NMT450 samt GSM900/1800. Ett mycket begränsat GSM1800-nät håller också på att byggas och kommer att integreras helt i deras andra GSM-nät. Telia Mobitel ägs till stor del av svenska staten och är en del av bolagsgruppen Telia som bildades av det statliga Televerket. Telia Mobitels föregångare Televerket Radio började med mobiltelefoni (NMT450) på senhösten 1981.

Comviq

Comviq är en del av Kinnevikskoncernen vars huvudägare familjen Stenbäck. I koncernen ingår också TV3, TV4 och Tele2 (samägt med brittiska Cable & Wireless, 40%) med flera mediaföretag. Comviq driver numera ett GSM-nät där de har ca 2.7 milj abonnenter. Ett mycket begränsat GSM1800-nät skall också byggas. Tidigare fanns även ett analogt system, liknande Telias NMT450. Detta nät lades ner i början av 1996.

Vodafone

Europolitan Vodafone är det minsta (vad gäller antal abonnennter) av de nu verksamma operatörerna. Vodafone ägs bl a av det brittiska Vodafone (76%) samt några lokala svenska investerare (21%). Vodafone driver ett GSM-nät där de har knappt 1 milj abonnenter. Ett mycket begränsat GSM1800-nät skall också byggas ut. Europolitan Vodafone riktar sin marknadsföring först och främst mot företag. Andelen privatkunder är låg.

Telenordia

Telenordia är ett relativt nystartat bolag som delvis ägs av brittiska, danska och norska statens telebolag. De har ännu inte (juni 2003) gått ut med några planer om uppbyggnaden av ett GSM1800-nät.

Åter till menyn

4. Tjänster

Det finns en uppsjö av olika mobiltelefontjänster som erbjuds av operatörerna i Sverige. De erbjuder i stort sätt samma tjänster, men till olika kostnader. Den vanligaste tjänsten är röstbrevlådan som är en automatisk telefonsvarare som sitter i operatörens växel. Den här tjänsten är mera känd under de namn som tjänsten lanseras i Sverige, dvs Mobilsvar hos Telia, IQ-svar hos Comviq och EuroVoice hos Europolitan. Röstbrevlådan fungerar precis som en vanlig telefonsvarare man talar in sitt eget meddelande som sedan spelas upp när någon ringer. Man kan välja när samtalen skall vara vidarekopplade till röstbrevlådan, olika alternativ är när telefonen är avstängd, när telefonen inte har kontakt med nätet, när det är upptaget eller när man inte svarar. När man är anträffbar igen, ringer brevlådan upp och talar om hur många meddelanden man har som väntar, sedan ringer man själv upp röstbrevlådan och lyssnar av meddelandena.

Det finns en sekreterarservice som en komplettering till röstbrevlådan. Här kopplas den som ringer till en sekreterare som är anställd av operatören. Sekreteraren följer de direktiv som hon/han har fått av kunden och ger en personlig service åt den som ringer. Många företag använder sig av denna tjänsten därför att en sekreterare uppfattas oftast som trevligare än en telefonsvarare

En annan tjänst är vidarekoppling. Det fungerar så att man själv bestämmer var man vill att sina telefonsamtal ska kopplas om man inte är anträffbar. Det finns även här olika alternativ för när vidarekopplingen ska träda i kraft. De alternativ som finns för närvarande är vidarekoppling vid av alla samtal, vidarekoppling om man inte svarar inom ett förutbestämt antal signaler, vidarekoppling om telefonen inte har kontakt med nätet eller att samtalen vidarekopplas när det är upptaget.

Man kan också beställa en fax-funktion till sitt abonnemang. Det fungerar så att man skickar fax till mobiltelefonnummret sedan bestämmer personen som har mobiltelefonen till vilket faxnummer han vill att faxet ska skickas till. Detta behöver man inte göra på minuten utan att det finns en fax-brevlåda som spar faxet tills man har en fax tillgänglig.

Nummerpresentation är en tjänst som kommer med de flesta abonnemang. Det innebär är att när det ringer visas den uppringande telefonens telefonnummer på displayen. I en del abonnemang är denna tjänsten inte gratis, utan man måste betala för den. Då känns det kanske ganska snopet att det inte alltid står ett telefonnummer på displayen när det ringer. Detta kan bero på att operatörerna samtidigt tar betalt för tjänsten att inte visa telefonnumret när man ringer upp.

På vanliga AXE anslutna telefoner har man sedan några år kunnat koppla in tjänsten att det hörs ett pip i telefonen om det ringer någon när man redan talar. Det är också möjligt att pendla mellan flera samtal. Dessa tjänster är det också möjligt att få på en GSM-telefon, mot en viss avgift, naturligtvis. Det finns även, precis som på en vanlig telefon, en möjlighet att beställa gruppsamtal.

Man kan genom att ringa från en GSM-telefon också få tag på mycket information. Det finns olika informationsnummer som man enkelt kan använda för att få redan exempelvis väderutsikterna, ekonominyheter. Det finns naturligtvis också en kundinformation hos alla de tre svenska operatörerna, de erbjuder även nummerupplysning. Telia och Europolitan har en Automatisk kundtjänst.

För de som är rädda för att mobiltelefonen kommer att missbrukas, finns det en spärrtjänst som innebär att ägaren av telefonen själv kan beställa spärrning av vissa telefonnummer som t ex utlandssamtal och 071-nummer.

För dem som vill ha ett nummer som är lätt att komma ihåg kan man betala extra och få ett bra nummer ex. 0705-111111, 0706-123456 etc

Det är möjligt att både ta emot och skicka text mellan två mobiltelefoner. Det är också möjligt att skicka text från en dator till en mobiltelefon om man har programvara för det. På Internet finns denna programvara så man kan sända meddelande gratis, det enda man behöver betala för är tiden man är uppkopplad. Dessa textmeddelandena kallas för SMS-text (Short Messages Service) och man kan för närvarande endast sända 160 tecken åt gången. Man kan koppla upp sig mot Internet med hjälp av sin mobiltelefon och få en egen e-mail adress till den. Till det behöver man ett speciellt abonnemang. SMS-baserade tjänster är under ständig utveckling. Man t ex få väder, valutakurser, aktiekurser mm till sin telefon.

Det finns andra tjänster som operatörerna erbjuder som egentligen inte har något med mobiltelefonen att göra, men som ändå är värda att nämna. De har alla med faktureringen att göra. De olika operatörerna erbjuder olika tjänster. Det kan bl.a. få specificerad faktura eller faktura där räkningen är delad på exempelvis privat- och tjänstesamtal. Om man önskar så kan räkningarna debiteras på det egna Visa-kortet.

Operatörerna fortsätter naturligtvis att utveckla sina tjänster.

Åter till menyn

5. SIM-kort

SIM står för Subscriber Identity Module. Det finns två olika storlekar på SIM-kort och de används bara till GSM, en av modellerna är stor som ett vanligt kreditkort och den andra är ungefär lika stor som en tumnagel. Båda korten innehåller samma information för det är samma krets man använder, det är bara plasten runt omkring som är olika stort. Fördelen med ett stort kort är att man lätt kan byta det, medan det lilla kortet lätt slinker mellan fingrarna och kommer bort. Fördelen men det lilla kortet är att man kan bygga mindre telefoner, eftersom kortet inte tar så stor plats.

SIM-kortet är den delen av telefonen som är den egentliga telefonen. Det är i SIM-kortet som all personlig fakta om telefonen är sparad. Telefonen i sig själv har inget telefonnummer utan det är SIM-kortet som har det. Man kan med andra ord låna en annan telefon och sätta in det eget SIM-kort i den, ringa som vanligt. Samtalet debiteras sedan på den egna räkningen precis som man skulle ha ringt från den egna telefonen. I SIM-kortens värld är man inte längre beroende av en och samma telefon, det ända man behöver är sitt eget SIM-kort. Detta är inte helt sant för i Sverige ger operatörerna, ibland under jippon, mer eller mindre bort telefoner när man tecknar ett abonnemang. För att hindra kunden från att byta operatör direkt efter det att kunden har fått telefonen, så används ibland s k SIM-lock. I Sverige är det hittills endast Comviq som har utnyttjat sig av detta. SIM-lock innebär att telefonen är spärrad för de kort som inte är godkända. De godkända korten är t ex bara de kort som är kopplade till ett visst sorts abonnemang eller enbart den operatören som har låst telefonen, men även så snävt att telefonen endast går att använda med det SIM-kort som man fick tillsammans med telefonen. SIM-lock fungerar rent praktiskt så att operatören har programmerat SIM-kortet så att det är låst till en viss telefon. Det är fullt möjligt att låsa upp telefonen igen . Det gör man genom att ange en upplåsningskod som operatören har. SIM-lock innebär alltså att telefonen är knuten till ett SIM-kort, men det är inte så att SIM-kortet är knutet till en telefon. Kortet kan man flytta mellan andra olåsta telefoner, precis som vanligt. Att SIM-låsa en telefon gör det möjligt för operatören att subventionera telefonen mer, eftersom operatören vet att kunden kommer att använda enbart deras eget SIM-kort. I vissa länder är alla telefoner som säljs låsta, t ex i Ungern.

De två olika kortstorlekarna är standardiserade och är lika stora i hela världen. Det finns en rad olika funktioner på SIM-korten som t.ex. plats att spara ca 100 namn och telefonnummer samt ca 15 SMS, dvs korta textmeddelanden, i SIM-kortets minne. Vi kan dock se fram emot kort som kan spara omkring 200 namn och telefonnummer och även fler SMS. Man kan ha olika många funktioner på SIM-kortet och detta utnyttjar sig en del operatörer av, speciellt i Storbritannien. Där säljs billigare abonnemang med färre funktioner. Detta kan vara både en fördel och en nackdel. En fördel för de som bara har tänkt sig att använda sin telefon bara för att ha i nödfall, men det är ett steg bakåt för mobiltelefonutvecklingen. Lite av charmen med mobiltelefoner är just alla de olika funktioner som finns.

En funktion som många kan komma att få nytta av är att man kan spärra SIM-kortet så att det är bara möjligt att ringa upp de nummer som är lagrade på kortet, men det är ändå möjlig för vem som helst att ringa till kortet. Detta kan vara till stor nytta för föräldrar som vill nå sina barn och som vill att barnen ska ha en möjlighet att ringa hem utan att man de ska behöva riskera skyhöga räkningar. Barnen kan bara ringa till de telefonnummer som inte är spärrade av föräldrarna och kan då inte heller missbruka telefonen genom att ringa långa samtal till kompisar.

Utvecklingen av SIM-kort går minst lika fort som utvecklingen av att annat inom mobiltelefonin. SIM-korten blir hela tiden mer och mer sofistikerade och funktionerna blir hela tiden fler och fler och de funktioner som redan finns blir hela tiden bättre och bättre. Numera finns något som kallas SIM-Toolkit. Detta innebär att SIM-kortet innehåller funktioner som länkas in i och på så sätt utökar telefonens vanliga menysytem.

Det finns också s k Förbetalda SIM-kort. Detta innebär att man köper ett SIM-kort på ungefär samma sätt som man köper ett vanligt telefonkort till telefonautomater. Kortet är då laddat med ett visst belopp och har ett eget telefonnummer. När man sedan ringt upp detta, kan man fylla på kortet med nya pengar. Om man inte använder kortet alls eller inte fyller på det inom stipulerad tid, upphör det att fungera. Denna typ av abonnemang står numera för en stor andel av kunderna, speciellt märkbart är det hos Comviq, som var först i Sverige med denna typ av kort. Bland de kort som finns på den svenska marknaden är Comviq Kontant, Vodafone PrePaid samt Telia Refill.

Åter till menyn

6. RF-energi

I mobiltelefonen finns en radiosändare och en radiomottagare. Detta betyder att mobiltelefonen tar emot och sänder ut radiofrekvent energi (RF-energi). Det har förekommit en del frågor beträffande de möjliga hälsoeffekterna vid användning av mobiltelefoner, dvs hur påverkas människor när de utsätts för RF-strålning. De människor som ofta blir utsatta för RF-strålning får i allmänhet ont i huvudet, ont i ögonen eller liknande symptom. Detta har lett till att det forskas mycket inom detta område. De nyare modellerna avger betydligt mindre RF-strålning än de äldre. Alla nya telefoner måste uppfylla de senaste säkerhetsföreskrifterna för att få säljas i Sverige. Om man ändå oroar sig för RF-strålningen finns det några åtgärder man själv kan göra för att minska den. Den mest uppenbara åtgärden är att dra ned på samtalslängden. En annan åtgärd är att använda telefonen på rätt sätt.
Några enkla regler är:
- Man ska dra ut antennen helt och hållet när man talar i den. Telefonen fungerar effektivast då.
- Man ska hålla telefonen precis som vilken annan telefonlur som helst.
- Man ska inte vidröra antennen när man använder telefonen. Samtalskvaliteten kan påverkas och det kan också innebära att telefonen arbetar på högre effektnivå än vad som behövs.

 

 
 
 

Åter till menyn

7. Tillbehör

Det finns en djungel av olika tillbehör till mobiltelefonerna. Det viktigaste och mest sålda är batteriet och tas därför upp separat. Utöver batteriet finns det en hel del mer eller mindre praktiska och nödvändiga tillbehör och här tänker jag ta upp några av dem.

Det vanligaste användningsområdet för tillbehör är bilen. Nästan alla människor som har mobiltelefon använder den vid något tillfälle i bilen och det är då mycket praktiskt att använda ett eller flera av de tillbehör som finns att köpa.

Hands-free set består vanligtvis av fyra delar; en elektronikdel, en hållare, en högtalare och en mikrofon. Den fungerar så att man sätter fast mobiltelefonen i hållaren och aktiverar hands-free funktionen. När det sedan ringer eller om man själv ringer upp, behöver man inte hålla i telefonen eftersom man har monterat upp mikrofon och högtalare i bilen. I och med att man inte behöver hålla i telefonen så kan man fortsätta att koncentrera sig på trafiken. I framtiden är det mycket möjligt att det blir obligatoriskt med hands-free i bilen, man har redan infört det i Italien och även Storbritannien är på väg mot liknande lagstiftning.

Yttre bilantenner är också ett tillbehör som är populärt eftersom signalen förbättras avsevärt. Det finns två olika typer av antenner, en på 450 MHz för NMT450 och en på 900 MHz för NMT900 och GSM. Priset på de båda antenntyperna är mellan 150 och 300 kronor. Antennerna utformas på olika sätt och monteras också på olika sätt. Från början skruvade man fast antennerna på taket av bilen men nu finns det antenner som kläms fast i sidorutan eller sätts fast på taket med en magnet, vilket gör monteringen mycket enklare. Till antennerna köper man den antennkabel som passar till den mobiltelefon man har.

Utöver antennkabel så kan man också köpa en laddkabel och en drivkabel eller en kombination av dessa två. En laddkabel fungerar så att man sätter in den ena änden i cigarettändaruttaget och den andra i telefonen. Telefonen tar då el från bilen och laddar upp batteriet i telefonen. Drivkabel fungerar på liknande sätt, men telefonens batteriet laddas inte utan elen från bilen används bara till att driva telefonen så att inte någon ström tas från telefonens batteri. En kombination fungerar så att telefonbatteriet laddas upp helt och sedan drivs telefonen på elen från bilen.

Ett annat tillbehör som också säljs till bilen är en mobiltelefonhållare. Denna är till för att mobiltelefonen inte ska behöva dansa runt löst i passagerarsätet eller på instrumentbrädan. Det finns många lösningar på hur man sätter fast hållaren i bilen. De flesta skruvar man fast eller använder man redan befintliga skruvar som till exempel skruvarna som håller fast handskfacket. Det finns också hållare som man klistrar fast med en dubbelhäftande tejp.

Det finns även en hel del tillbehör som inte används i direkt anknytning till bilen. Vissa av dem är rent kosmetika som till exempel nya knappar eller en helt ny färgglad framsida. Men det finns även lite mer seriösa tillbehör. När man köper en mobiltelefon följer det med en batteriladdare. Trots det finns en marknad för separata laddare. Dessa laddare har oftast fler funktioner än orginalet, som t ex att laddaren kan ladda både telefonen med anslutet batteri och ett annat batteri samtidigt. Det finns även snabbladdare och laddare som laddar ur batterierna innan de laddar upp den igen. Denna urladdningsfunktion är mycket bra för att den förlänger livslängden på NiCd-batterier. Det finns även laddare som drivs av solceller, men dessa är och kommer troligtvis alltid att vara dåliga. Problemet med dessa laddare är att ett batteri får inte vara varmt när det laddas. Sätter man ut en laddare i solen så blir batteriet givetvis ganska snart för varmt.

Ett annat populärt tillbehör är mobiltelfonväska som används av många för att skydda telefonen och/eller för att den har en hake så att det är möjligt att sätta fast telefonen i t ex bältet. De finns i alla prisklasser och utformningar från bensinmacken till handgjorda väskor från Paris.

Till en del modeller finns utbytbara skal. Dessa ändrar inget annat än utseendet.

Det är även möjligt att överföra data till och från en dator med hjälp av en mobiltelefon. Det man behöver är en adapter, ett s k PCMCIA-kort. Ibland kallas detta kort för ett modem (MOdulator-DEModulator, omvandlar digitalt-analogt-digitalt), men det är en felaktig benämning när det gäller GSM, eftersom denna mobiltelefoni sker digitalt och inte kräver modem.

Åter till menyn

8. Batterierna

Ett av de första tillbehören som man tvingas köpa till sin mobiltelefon är ett extra batteri. Det spelar ju ingen roll hur modern och fin telefon man köpt, när batteriet väl är tomt. Det är troligtvis också det viktigaste och mest användbara tillbehöret. Det finns ofta ett mycket stort urval. Det är dock inte bara telefontillverkaren som erbjuder batterier. Fristående batteritillverkare erbjuder batterier till ett mycket stort antal telefonmodeller.

Det finns några parametrar man bör ta hänsyn till när man bestämmer sig för ett batteri.

Den första är batteriets kapacitet som mäts i enheten mAh (milliamperetimmar). Kapaciteten varierar normalt mellan ca 400mAh och ca 2800mAh. Vissa leverantörer anger dock kapaciteten i timmar och minuter. Det kan t ex stå "265 timmar standby/6 timmar samtal". Detta innebär inte att man har 6 timmar samtalstid OCH 265 timmar passiv väntetid, utan det är antingen eller. Man ska dock ha klart för sig att dessa brukstider ofta är uppmätta under optimala förhållanden. Det innebär att de ofta är överdrivna. Detta gör att det kan vara svårt eller omöjligt att göra en rättvis jämförelse mellan olika tillverkares batterier.

Den andra viktiga parametern är batteritypen, eller snarare de ingående cellernas typ. Det finns idag olika typer att tillgå på marknaden. De är Bly, NiCd (nickel-cadmium), NiMH (nickel-metallhydrid), LiIon (litium-jon) samt den senaste typen LiPol (lithium-polymer). Blybatterier och NiCd-batterier har i det närmaste försvunnit från mobilmarknaden, men används fortfarande i en del äldre typer av telefoner. De kommer därför att lämnas utanför denna redogörelse. De olika typerna har naturligtvis sina för- respektive nackdelar.

Några termer tål att förklaras lite närmare. Minneseffekt, är något man ofta träffar på när man läser eller talar om uppladdningsbara batterier. Det innebär att batteriet sakta men säkert förlorar sin förmåga att återuppladdas. Denna effekt återfinns hos alla batterityper, men i olika stor utsträckning. Självurladdning innebär att batteriet tappar laddning när det inte används. De nyaste typerna, LiIon och LiPol, saknar i stort sett dessa två nackdelar. Här nedan följer en jämförelse mellan de tre typer som i dag erbjuds ägare av ficktelefoner nämligen NiMH, LiPol och LiIon.

NiMH kommer troligtvis snart att ha ersatt NiCd-batterierna. Detta beror till största delen på NiMH-batteriernas mindre skadliga inverkan på miljön. De är naturligtvis inte "miljövänliga", som de ofta felaktigt indirekt beskrivs i reklamen. NiMH-batterierna har följande egenskaper: LiIon är en av de nya typerna av uppladdningsbara batterier på marknaden. Denna typ kan lagra ca två gånger så mycket som ett NiMH-batteri. LiIon-batterier är lätta. Denna typ har dessutom betydligt sämre stabilitet på spänningen, vilket innebär att betydligt högre krav ställs på telefonen. Därför hittar man ännu inte denna batterityp på billigare telefoner. Li-ion-batterierna skiljer också från de övriga batterityperna så till vida att de är egentligen än blandning av kemi och elektronik. LiIon-batterierna har följande egenskaper: Litium-polymer är en helt ny typ av uppladdningsbara batterier med i stort sett samma egenskaper som LiIon-batterierna. Det kallas ibland för "plastbatteriet" pga av dess utseende. De ska tillverkas i 0,3 mm tunna plastskivor som kan rullas och formas till lämpliga storlekar som passar tillämpningen. Forskarna tror att det kommer att ge "det sladdlösa samhället" en rejäl skjuts framåt. Batterierna kan ge mycket energi och hög effekt på minimal storlek. De ska också vara mycket mer miljövänliga. De ska t ex kunna eldas upp utan några problem. Nackdelarna är att de ännu inte tål snabbladdning samt att de har en för kort livslängd.

Sammanfattning av batterifrågan

Vid jämförelser mellan olika batterier, måste man naturligtvis ta hänsyn till skillnader i kvalitet. Det gäller såväl batteriernas celler som själva höljet. Det kan gälla antalet möjliga laddningscykler och den så kallade "minneseffektens" inverkan. I en del NiCd- respektive NiMH-batterier av bra kvalitet finns alltid en värmesäkring för att undvika överhettning vid uppladdning. Enklare och billigare typer, kan ibland sakna detta skydd. Det kan naturligtvis vara svårt att från utsidan bedöma ett batteris egenskaper annat än passform och just utseende. Orginalbatterier kan man utgå ifrån att de håller en hög kvalitet. De är dock ofta alldeles för dyra. Det finns fristående tillverkare som håller en minst lika hög kvalitet som orginaltillverkaren. Svagheterna hos ett batteri visar sig efter en tids användning och då är det ju för sent. Man bör undvika att köpa ett batteri som säljaren inte kan lämna närmare upplysningar om. Alla batterier är permanent förseglade, så man har som köpare ingen chans att kontrollera innehållet. Kostnaderna för batterier är inte försumbara. Ett batteri kan kosta mellan 200kr och 1000kr. Det kan alltså vara mycket god ekonomi att sköta om sina batterier på ett korrekt sätt.

Åter till menyn

9. Framtidens mobiltelefoni?

Hur kommer den att se ut? Det är naturligtvis mycket svårt att sia om. Ser vi tillbaka på de framtidsvisioner som gjordes om år 2000 för femtio år sedan, så skulle vi resa med "buss" till månen och arbeta där under dagen, för att sedan återvända till kvällen. På jorden skulle vi färdas med små personliga enmansraket, ett slag raketmopeder. Att försöka se in i framtiden bruka ofta slå fel. Men det har ju aldrig hindrat oss människor från att göra det.

Det vi kan se inom överskådlig framtid är några trender. Om vi börjar först med telefonerna som kanske ligger närmast till hands, så kommer den största förändringen troligtvis att ske med drifttiden. Nya batterityper är inom räckhåll. Dessa skulle göra att vi utan återuppladdning kunde använda telefonen i minst en vecka. Telefonen blir också lättare och mindre. För liten tror jag inte att man kan göra den. Avståndet mellan mun och öra kommer väl inte att minska, eller ...?

Det vi också kommer att få se är telefoner med möjlighet att automatiskt växla mellan olika telefonsystem t ex GSM900-GSM1800-GSM1900-3G-Satelit-DECT (sladdlösa apparater för hemmabruk).

Nya system med satellittelefoner väntar också bakom knuten. Inmarsat-systemet som används nu, bygger på ett litet fåtal satelliter på hög höjd från jorden. Detta innebär att telefoner måste konstrueras efter detta. Det ger telefoner som är stora som en attachéväska. I den ryms en hopvikbar parabolantenn och instrument för att möjliggöra en exakt inställning av riktningen på parabolantennen. För tillfället finns två nya system under projektering. Det mest avancerade systemet av dessa två, tänker sig ett större antal små satelliter på så låg höjd som möjligt, från jorden. Detta medför att det kan bli möjligt att ha satellittelefoner av fickmodell. Även här tänker man sig att integrera satellittelefonin med markbunden telefoni. Den kan innebära ett telefonen automatiskt väljer satellit- respektive markanslutning efter vilket som är mest ekonomiskt för tillfället. Ericsson visade redan i mars 1997 prototyper på sådana telefoner.

Vad gäller de olika näten kan man se några trender. NMT450-nätet kommer inte att skrotas eller ens minskas inom överskådlig framtid. Comviq försöker få det att framstå som analog mobiltelefoni tillhör historien. Det motsägs dock av de faktum att alla världens operatörer av analoga nät fortsätter att bygga ut och förbättra sina nät. Det tillkommer också ständigt nya länder som föredrar att satsa på ett NMT450-nät, som ger mycket god täckning till relativt låga kostnader, istället för ett tekniskt sofistikerat och dyrare digitalt nät. Svenska Telia Mobiltel har deklarerat att NMT450-nätet inte på något sätt ska minskas, tvärt om så försöker man uppdatera man nätet för att hålla en fullt modern standard även på de analoga näten. NMT900-nätet har dock tappat abonnenter under de senaste åren. Det som då händer är att NMT900 tvingas lämna över frekvenser till de digitala GSM900-näten. Telia har ju också deklarerat att NMT900-nätet ska läggas ner vid utgången av år 2000. De holländska och tyska analoga näten går en liknande framtid till mötes. De två brittiska analoga näten har dock annonserat att de ska upphöra helt, till fördel för de digitala. Ericsson och Nokia har tagit fram en ny lösning för NMT450. Man tänker sig att göra ett "GSM450". Det nya officiella namnet på denna nätlösning är GSM400.

De finns ju licenser för många olika mobiltelefonnät i Sverige. En tänkbar utveckling är det som redan är på gång i Danmark. Där har man, för att bättre utnyttja antennresurser, tänkt sig fatta politiska beslut om gemensam användning av antenner och master. Arbetet med att styra mobiltelemarknaden i Danmark har redan börjat. Politikerna vill med ett samlat lagpaket få ett styrmedel för att kunna få en seriös telekommunikationsmarknad som främst ska vara till för att betjäna allmänheten. För att kunna sätta lite mer press på att operatörerna lever upp till sina förpliktelser gentemot allmänheten, har man i Danmark tänkt sig att i fortsättningen bara ge ut tidsbegränsade licenser. Dessa skulle då kunna tänkas gälla i tio år. Vid en eventuell förnyelse av licensen, ska operatörens verksamhet utvärderas först. Ett konkret förslag har också kommit, om att de olika operatörerna i Danmark ska tvingas till att sluta samkörningsavtal med varandra. Det skulle innebära att en abonnent skulle ha tillgång till alla nät av samma typ i Danmark. Operatörerna har redan protesterat. De menar att det endast skulle hämma konkurrensen. Politikerna menar att det skulle främja allmänhetens intresse av framkomlighet samt att det finns tillräckligt med spelutrymme för konkurrens ändå. För abonnenten skulle det innebära att man alltid har tillgång till den starkaste sändaren i området, oberoende av vilken operatör den tillhör.

Inom nära framtid ligger också en förväntad utveckling på tjänstesidan. En ständig utveckling av GSM-standarden sker. Man talar om olika faser. De första telefonerna och de första SIM-korten var fas 1. Telefonerna som säljs nu motsvarar fas 2. De svenska operatörerna levererar SIM-kort som överensstämmer med fas 2. Naturligtvis kommer vi att få se fas 3, fas 4 osv, inom överskådlig framtid. Men det som ligger i ett lite längre tidsperspektiv är det svårt att få något grepp om.

Nästa generation mobiltelefon 3G-UMTS är nu utarbetande i nästa alla länder. Det första samtalen är genomförda, men än så länge är det ont om själva mobiltelefonerna.

Åter till menyn

10. Ordlista

Anteckningsminne: Möjligheten att knappa in ett telefonnummer under ett pågående samtal.

Batterikapacitet: Ett sätt att beskriva hur stort batteriet är, mäts i mAh (milliamperetimmar). Man anger hellre batteriets storlek i antal stand-by timmar. De minsta batterierna ligger runt 400 mAh medan de största ligger runt 2800 mAh.

Basstation: Den enhet som sänder till och tar emot signalen från mobiltelefonen. Befinner man sig för långt från en basstation har man ingen kontakt med nätet.

Batterirekonditionering: NiCd-batterier försämras med tiden, detta kan man motverka genom att ladda ur batteriet innan man laddar upp det. Denna funktion finns på en del laddare och även i en del telefoner.

Bundet abonnemang: Hos Conviq och Europolitan är alla som tecknar ett nytt abonnemang tvungna att ha kvar abonnemanget och betala för det minst ett år även om de inte använder abonnemanget. Telia införde detta också, våren 1996, men endast i samband med subventionerade telefonköp.

Booster: En apparat som monteras i bilen för att förstärka telefonens antennsignal.

Cell: Det område som en basstation sänder över / tar emot från.

Data/fax GSM: Möjligheten att ansluta telefonen till en PC och att sända fax. För att detta ska fungera behövs ett s k PC-kort, men det fungerar inte på alla telefoner.

DCS1800: Ett nytt digitalt telefonnät som kommer att sända på frekvensbandet 1800MHz. DCS1800 kallas oftast numera för GSM1800. De första GSM1800-sändarna i Sverige, som kunderna fick tillgång till, kom igång i november 1997.

Display. Teckenfönstret på telefonen.

Driftstid: Driftstiden anger hur länge man kan använda telefonen med ett visst batteri. Man brukar ange driftstiden i stand-by tid och samtalstid. Om ett batteri är märkt med tjugo timmars stand-by och två timmars samtalstid så innebär det att batteriet räcker till antingen tjugo timmars stand-by eller två timmars samtalstid.

DTMF/MFT: Inställning som gör att telefonen kan sända toner med hjälp av siffertangenterna. Detta används bl.a. till fjärrstyrning av telefonsvarare och bankernas telefontjänster.

Dual-band: En telefon som kan användas i två olika GSM-nät t ex GSM900 och GSM1800. Växeln väljer automatiskt det nät som ger bäst kontakt för tillfallet utan att kunden märker något.

GSM: Europastandarden för digitala mobiltelefoner på frekvensbanden 900MHz, 1800MHz eller 1900MHz (Amerika). GSM-nät finns i ett hundratal länder.

Hands-free: Ett tillbehör som används främst i bilen. Telefonen placeras i en hållare och kopplas till en mikrofon och en högtalare. På så vis kan man tala i telefonen utan att behöva använda händerna. Portabel hands-free finns också och är avsedd för att göra det möjligt att ha händerna fria när man går omkring eller när händera redan är upptagna vid arbete.

Klon: Motorola, Nokia, Ericsson m. fl. tillverkar mobiltelefoner åt andra företag. Dessa telefoner skiljer sig oftast från originalmodellen på några punkter. Dessa modeller kallas ibland kloner Inte att förväxlas med klonad telefon..

Klonad telefon innebär att någon har fångat upp telefonens identitet under ett samtal och kopierat in den i en annan telefon. Den korrekta ägaren får alla samtal från den klonade telefonen på sin egen räkning (går inte med GSM). Telia har en lösning på detta problem.

Kryptering: För att mobilsamtalen inte ska kunna avlyssnas så krypteras de. I telefonen och i växeln finns dekrypteringen inbyggd så att kunderna aldrig behöver tänka på det. Detta gäller endast GSM-telefoner, NMT-telefonerna kan avlyssnas med en speciell sorts scanner.

Menysystem: I varje mobiltelefon finns ett menysystem för att man enkelt ska kunna komma åt telefonens alla funktioner. Dessa menysystem skiljer sig mellan de olika telefonmodellerna.

MoU: Betyder " Memorandum of Understanding" och är beteckningen på GSM-nätens samarbetsorganisation. Det finns för tillfället (sept 1998) ca 250 medlemmar. Det kan vara operatörer eller statliga organisationer eller departement.

NMT: Förkortningen står för Nordisk MobilTelefoni. NMT är beteckningen för två analoga nät som sänds för närvarande på två frekvensband, 450 MHz och 900 MHz.

PIN-kod: En kod som spärrar SIM-kortet för obehöriga användare. Koden måste anges innan telefonen kan användas. På vissa telefoner kan man koppla bort denna funktion. Gäller endast för GSM.

PUK-kod: En personlig kod som följer med SIM-kortet. Denna kod kan man använda och låsa upp SIM-kortet om man har glömt bort PIN-koden. Gäller endast för GSM.

Pirat: Uttrycket används för de tillbehör som inte är original, dvs de som inte är märkta med telefontillverkarens namn. Detta är ofta missvisande eftersom många så kallade pirattillbehör håller minst lika hög kvalitet som originaltillbehören, ibland är de t o m högre.

Roaming: Roaming innebär att mobiltelefonsystemet automatiskt håller reda på var du befinner dig. Uttrycket innebär också att när man befinner sig utomlands har man möjligheten att välja nät. Nätval gäller endast GSM.

Samtalsmätare: På många telefoner finns det en inbyggd räknare som mäter längden för utgående samtal. Några telefoner kan programmeras med den gällande taxan så att man får en kostnadsuppfattning.

Samtalspott: Några abonnemangsformer har samtalspott. Varje månad betalar kunden in den fasta avgiften.Ringer kunden för mindre än den fasta avgiften så förs återstoden till kundens samtalspott. Kunden har sedan de pengarna till godo. Observera att man kan aldrig få tillbaka några pengar från samtalspotten. Idén med samtalspott kläcktes i Sverige men finns nu i fler länder.

Samtalsspärr: Om man begär det så kan operatören spärra telefonen för t ex utgående samtal. Det finns flera alternativ, ett annat exempel är att telefonen spärras för alla utlandssamtal.

SIM-kort: SIM-kortet är en plastbit med en liten krets där alla nödvändiga uppgifter för GSM-abonnemanget är lagrade. Utan SIM-kortet kan man inte använda telefonen. Det går dock att slå nödnumret 112. På kortet kan man även lagra telefonnummer och namn. Det finns två storlekar på SIM-kort, ett som är har samma mått som ett vanligt kreditkort och ett som är ungefär lika stort som ett frimärke. Det är dock endast mängden plast som skiljer de två typerna av SIM-kort.

SIM-lock: Telefonen låses så att endast det kort (eller den operatör) som följde med vi köpet kan användas.

SMS text: Möjligheten att skicka text till en mobiltelefon från en annan mobiltelefon eller en dator. Meddelandet kan högst vara 160 tecken, även blanksteg räknas.

Stand-by: Uttrycket används ofta för att beskriva storleken på ett batteri. Stand-by betyder den tid som telefonen är påslagen och beredd att ta emot samtal. Kallas även passningstid eller vänteläge på svenska.

Stresspip: För att undvika långa och dyra samtal har en del telefoner möjligheten att koppla in en ton som piper med jämna mellanrum.

Subvention: För att locka till sig kunder betalar operatörerna största delen av telefonpriset om kunden tecknar ett abonnemang hos dem. Detta kallas även kickback.

Telefonbok: De flesta telefonerna har ett inbyggt minne där man kan anteckna namn och telefonnummer.

Telefonsvarare: Telefonsvarare finns inbyggd i några få modeller, men det vanligaste är att man använder operatörens telefonsvarare som sitter i deras växel. Hos Telia heter tjänsten Mobilsvar och ingår i abonnemanget. Hos Comviq heter tjänsten IQ svar och den kostar 300kr/år. Hos Europolitan heter tjänsten EuroVoice och den kostar 150kr/år.

Utlandsprefix: Precis som när man ringer från en vanlig fast telefon så måste man använda utlandsprefix när man ringer till utlandet från en mobiltelefon. Internationella prefixet är samma som till fast telefon, nämligen 00. På mobiltelefoner kan man dessutom ersätta 00 med +.

Åter till menyn